Utställning
12 februari 2025 - 31 december 2025Fältetnologen – Att skildra det grå
Efter den uppmärksammade debutboken Byn med det blå huset (1959) kontaktades Sune Jonsson av Västerbottens museum som såg hur hans arbetssätt skulle kunna berika museets dokumentära vision. Initiativet var helt i linje med 50-talets och västvärldens ökade medvetenhet om historieskrivarens ansvar i insamlingsarbetet. Intresset ökade också för muntlig historia, folkkultur och för ”det vanliga”; människors liv och arbete. Längtan efter och behovet av ett ”folkmuseum” växte fram, museet som både vakande minne och medskapare av samtiden.
Jonssons första projekt för Västerbottens museum genomfördes 1961–62, när han dokumenterade hårt drabbade avfolkningsbygder i Vilhelmina och Lycksele kommuner. Detta var startskottet för ett långt samarbete mellan Västerbottens museum och Sune Jonsson som snart anställdes som fältetnolog. Det var en unik tjänst i museisverige då den också gav honom möjlighet att arbeta med egna dokumentära projekt vid sidan av. På så sätt kom Västerbottens museum att bli en förebild för dokumentärt arbete vid svenska museer.
Sune Jonssonutbildade sig inom folklivsforskning – eller etnologi som det senare kom att heta – i Uppsala under 1950-talet och det etnologiska förhållningssättet syns tydligt i många av hans arbeten. Ett exempel är Jonssons inventering av bebyggelse och liv på väglösa gårdar inom Sorsele och Tärna socknar åren 1968-69. Här låter han tingen och miljöerna få berätta om människornas liv och arbete. Hans dokumentära fältarbeten genomfördes med kamera och bandspelare och så småningom även med 16 mm filmkamera. Med filmerna ville Jonsson bevara kunskapen om dessa traditionellt betydelsefulla hantverk för eftervärlden.
Det är mer än 100 år sedan etnologi, eller folklivsforskning som ämnet hette innan 1971, etablerades som ämne på svenska universitet. Forskningen utvecklar kunskapen om kulturella uttryck och deras förändring. Det går att lägga ett etnologiskt perspektiv på allt som sker människor emellan, inom etnologin talas det om den etnologiska blicken. Det handlar om förmågan att se det allmängiltiga och betydelsebärande i det vardagligt triviala. Sune Jonsson gjorde det till sin livsgärning att dokumentera just detta. Under mer än 30 år genomförde han dokumentära skildringar av den enskilda människan, särskilt på den västerbottniska landsbygden och dess odlingslandskap.
